Det är kärnan i den rävsax som Di beskriver i en mycket tänkvärd artikel idag.
Summa summarum – svenska bolag med verksamhet i Kina riskerar att hamna mellan regelverk som pekar åt olika håll.
Exempel: EU skärper kraven på due diligence och kontroll i globala värdekedjor. Samtidigt begränsar Kina i vissa fall informationsinsamling och gränsöverskridande undersökningar.
Det här löser man inte med ett bättre Excel-ark eller ännu en leverantörsrevision.
För vad händer när informationen EU kräver inte går att få fram när Kina begränsar möjligheterna att få fram dem?
Då förändras frågan från:
”Hur kartlägger vi vår leverantörskedja?”
till:
”Vad gör vi när EU kräver information som vi inte lagligen kan få ut?”
Det här är inte bara compliance.
Det är en strategisk fråga för hela företaget. Från styrelse och ledning till inköp och den juridiska funktionen.
Har ni en plan för dagen då regelverken krockar?
